Fashity

2011-04-13T09:01:00.007+02:00

Nu är det thé som gäller.

Att köpa jeans innebär alltid att jag måste sy upp dem.

Kopparlunden. Gick en promenad hit i går, till ett sött litet bageri, för att köpa bröd.

I går var första dagen, helt utan kaffe, sen 2005. Jag har trappat ner i några dagar, men nu är det slut med det. Farhågorna om trötthet och huvudvärk har inte infriats. Mår som vanligt. Tiden får visa om jag till och med kommer må bättre.

Just nu väntar jag mest på besked om sommarjobb. Och längtar dit också. Till sommaren. Vill få färg på armarna, även om det i mitt fall bara innebär en aningen offwhite.

Nähäpp...

2011-04-07T23:09:00.004+02:00

Sten, sax å påse? Ingen aning vad jag pysslar med, men klänningen är ny. Från Indiska.

Å cuffen är också ny. Kom med posten igår! Har köpt den från Quietland.

Ensam hemma. Passade på att hyra en film som jag vill se. Den var helt allright.

Skulle åkt till Sthlm i dag för att träffa ett gäng kompisar. Datumet var spikat sen några veckor tillbaka. Linssoppa, rödvin, skräddarställning på trägolv, ventilsnack. Ni vet. Var verkligen pepp och packade väskan med sova-över-saker och gick mot tågstationen. Men ett omfattande strömavbrott på centralstationen i Sthlm satte stopp för trevligheterna. Så jag fick vända hemåt. Snopet.

Fiskelycka

2011-04-06T12:14:00.005+02:00

Jag var på vildmarksmässan för ungefär en månad sen. Samtidigt var det även någon fiskemässa och jag tog en lov in i de hallarna också. Fiskedrag är himla fina. Fascinerande att titta på. Coola med sina starka färger, skimmer, glitter och fjädrar. Så när jag kom hem gick jag till Claes Olsson och köpte mig en uppsättning små fiskedrag och några örhängen på Panduro att hänga dem i. Kroken knippsade jag av så klart, så hardcore är jag inte!

Trummvirvel

2011-04-05T22:23:00.003+02:00

Tada! Nu har vi ett soffbord. Emma gillar't.

Tisdagslyx. Vi stekte pepparbiff, klyftade potatis, wokade sparris och rörde ihop creme fraiche och BBQ-sås. Och så korkade vi upp flaskan som heter precis som jag.

Blod, svett och tårar

2011-04-05T12:59:00.004+02:00

En speldosa inne på labbet. Jag var tvungen att dra i snöret medan sjuksköterskan hämtade något i rummet bredvid. En plansch inne på labbet. Minns den här typen av teckningar från min barndom. Gillar teckningar med mycket detaljer, som man kan upptäcka nya saker på hela tiden.

Bokstäverna fortsätter hoppa. Jag läser ett pressmeddelande. Samma mening, om och om igen. Men jag fattar inte vad jag precis läst. Till slut ger jag upp och ringer vårdcentralen igen. Läkaren vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Inte jag heller. Men jag föreslår att "vi kan väl ta ett blodprov och kolla blodvärdet, B12, folsyra och sånt?"

Det är ett ambivalent läge. Läkaren undrar om han ska sjukskriva mig. För att vila några veckor. Men jag vill inte, vill helst vara på jobbet, filma och ha kollegor runt mig. Samtidigt känner jag en frustration över att jag inte är så produktiv. Att tröttheten och flimret framför ögonen slår till då och då.

Nu ska jag ta en promenad till min pojkväns jobb och titta på en bastrumma. Funderar på att använda den till sideboard.

I'm still standing

2011-04-03T18:00:00.006+02:00

Glad lunch i Västerås.

Fest på Teater Västmanland.

Har fått ta över en Jägermeister-tisha av min pojkvän. Den fick följa med ut i lördagsnatten.

Har inte bloggat på ett tag och jag har haft mina anledningar. Snart tre veckor med yrsel och allt som följer på det. Flimmer. Stel nacke. Öm skallbotten. Bokstäver som hoppar. Akuten. EKG. Blodprov. Väntan. Oro. Positiva besked. Men frågetecken som kvarstår. Varför har jag yrsel? Och hur blir jag av med den?

Sen några dagar tillbaka har yrseln i alla fall börjat lätta. Jag mår lite bättre. I dag simmade jag några längder i simhallen för första gången på flera veckor. Gick rätt bra. Är glad att det går i rätt riktning i alla fall.

Marskatt

2011-03-21T13:43:00.005+01:00

Marskatterna har vaknat. Det gäller även vår perser. Har fallit in och ut ur nattsömnen, störd av kattvrål. När klockan äntligen blev 03:00 och det var dags för mig att kliva upp för att axla veckans första morgonpass, då tystnade hon och somnade. Tack för den. När jag kom hem igen, strax efter 10:00, så sov hon fortfarande. Så jag gav igen och vrålade jag med. Hon drog öronen bakåt och tittade på mig som att "Äru dum i huvvet, eller?"

Har virkat klart en sjal. Den fick följa med mig till jobbet. Hade den varit vit så hade det sett ut som att jag hade på mig en sån där krullig krage som folk hade på 1600-talet typ, haha.

Vår söndag är en vårsöndag

2011-03-20T16:50:00.012+01:00

En gamal skiva som känns väldigt retro just nu i och med de senaste veckornas debatt.

Söndagslunch på Chicco's.

Det här fyndet förväntas göra succé på framtida fester. Can't touch this!

Våren är här för min sambo bara nyser å nyser. Pollen i luften å dammet i lägenheten framträder i solljuset. Tulpaner på bordet och påskliljor i fönstret. Min älskling springer i väg å köper frukostägg åt mig. Vi ger oss ut på LP-jakt. Bläddrar igenom backarna på Bäckbys permanenta loppis. Hittar flera fynd. Två ELO-skivor, en ospelad Springsteen, en Creedence och en med ABBA, för framtida festers skull. Jag vill köpa ett uppstoppat rävhuvud. Dvärgbandmask är ju i ropet. Men det är skralt i kassan just nu. Fem dagar kvar till lön.

Har gått runt i en vecka nu med ett konstant obehag i ryggen. Något har hoppat snett. Stundom har jag varit yr. Känt mig väldigt trött. Framtung. Axlarna orkar inte hålla kroppen rak. Gått runt och luktat svagt av liniment. I morgon har jag en tid hos min kiropraktor. Räddningen.

Saker jag ogillar

2011-03-18T13:07:00.004+01:00

Jag har aldrig gillat semlor. Tråkigare bakverk får man leta efter. I år åt jag min första sen jag var nio. Det var sådär. Mest var den för stor. För mycket av det trista. Svår att äta.Men jag började ändå fundera på hur jag skulle kunna göra semlan till min ändå. Jag älskar ju mandelmassa. Och bestämde mig för att baka minivarianter. Trots att de hära ser ut som små hamburgare eller bleka macarones, så är jag riktigt nöjd. Ska göra en ny omgång i morgon när vi har släkten över på födelsedagsfika.

Till min prins

2011-03-16T14:07:00.003+01:00

Jag har bakat min första prinsesstårta! Min sambo fyllde år och önskade sig en tårta med gul marsipan. Men just den kulören fanns inte i affären, så jag fick välja mellan grönt och rosa. Valet var inte så svårt. Grön marsipan är så äckligt kitschigt så det måsta man ju välja. Först hade jag en idé om att laborera med tårtans innandömme, men jag befann mig i ett lite stressigt läge (skulle få till tårtan på cirka två timmar) så jag körde det säkra kortet och gjorde den klassiska varianten. Ni vet, marsankräm, hallonsylt och grädde. Svårast var att "rita" berget och skriva med smällt choklad. Men det
gick det med!

Spår

2011-01-23T18:20:00.004+01:00

I helgen har jag varit på en kort visit i Stockholm. Blev bjuden på fajitas, guacamole och nachos hemma hos min bästa vän på lördagkvällen. Vi bara hängde hos henne på söder, åt, drack vin, lyssnade på bra musik och bubblade. I dag blev det en timmes badmintonmatch och trots att jag fick stryk så gjorde det inte så mycket. Jag var mest glad över att få hänga med min bästa vän igen. Förr kunde vi ses flera gånger i veckan när jag bodde i Stockholm. Numera ses vi kanske en gång i månaden. Det är förändring i mitt liv som fortfarande känns svår ibland. Västerås känns ibland väldigt ensamt.

Det blev lite tid på Stockholms centralstation innan mitt tåg skulle gå. Men det gjorde inte så mycket för jag älskar att hänga där och titta på folk. Köpte en cappuccino och en bagel och slog mig ner på en bänk och frossade i kläder, frisyrer, smink och stil.

På tåget läste jag Ur spår!, en bok som porträtterar åtta av Sveriges stora skidkungar genom tiderna. Jag har alltid gillat att åka längdskidor, men den här vintern har jag snöat in på det totalt, så det är väldigt kul läsning. Om envisa karlar som åker tills det smakar blod i munnen, som svär och gnetar i spåren 363 dagar om året.

Tips

2011-01-22T10:55:00.002+01:00

För ungefär 1,5 år sen sändes ett radioprogram på fem avsnitt i P1. Syjuntan hette programmet. Man kan så klart lyssna på dem igen via nätet eller ladda ner avsnitten i Ipoden. Det tycker jag du ska göra. Det är fem jätteintressanta och fina avsnitt om jämställdhet, hållbarhet, kamp och tröst via handarbete.

Burlesk

2011-01-21T17:08:00.004+01:00

Gud vilken seg dag, men Gud vad jag behövde det! Bara göra saker i min takt. Tog en vända ner på stan, handlade tacosingredienser, några öl (österrikiska så klart), ett nytt puder som hade en riktigt bra nyans för min bleka hy samt den här burleskiga magkorta tröjan på rea. Ser ut som de lite erotiskare underkläderna i nån postorderkatalog, haha. Jag gillar den för att den själ uppmärksamhet. En sån där tröja som folk tycker är cool men som ingen skulle komma på tanken att bära själv. Så då får väl jag göra det.

Korkat

2011-01-21T13:08:00.005+01:00

Vi har bestämt att alltid ha en lite cava i kylskåpet i fall att. Det finns ofta något att fira. Som ikväll. Satte nämligen min kråka, precis innan jag gick hem från morgonpasset, på ett månadslångt kontakt hos TV4 Västerås. Det känns väldigt kul.

Har lite sömnfross idag. Går runt och fryser och känner mig ruggig. Har bara
sovit fyra timmar i natt. Stekte isterband till lunch. La mig en halvtimme efter
maten och vilade. Men katten är värst på att vila. Hon är fan proffs på det!

Glada ben

2011-01-20T15:29:00.007+01:00

I dag är det glada strumpbyxor som gäller. Sådana som får benen att se ut som de tillhör en skulptur av Niki de Saint Phalle.

En positiv sak med att jobba morgon är att man får möjlighet att ta vara på solen innan det börjar mörkna igen. Sånt ger i alla fall mig energi, att se isen på gatorna blänka i solskenet. Jag gick ner på stan för att luncha med Ida. Efteråt hängde jag med för att spana in hennes nya arbetsplats hos Ung företagsamhet.

Eftermiddagen har bara ägnats åt hemmafruaktiviteter. Handla, tvätta, laga linssoppa, dricka whiskeykaffe, lyssna på Ekots lördagsintervju med Jimmy Åkesson. Det börjar mörkna utanför. Snart är dags att dra på sig bikinin, för i kväll är det crawlkurs!

Öronpynt

2011-01-19T12:51:00.005+01:00

Har jobbat morgon i dag. Då börjar man 04:00. Att börja så tidigt är rätt nytt för mig, så just nu testar jag att bara vila lite när jag kommer hem vid elva-tiden. Ligga på spikmatta en stund. Lyssnar på pod-radio i sängen och blundar. Sen blir det espresso och en hembakad citronpinne!

I dag kör jag en favorit - långt örhänge. Om jag har utsläppt hår så sätter jag upp den sidan där jag har örhänget på för att det ska synas ordentligt. Det får gärna vara fjädrar och strass. Men bara ett örhänge, annars blir det för mycket och för korrekt. Obalans är spännande.

Spots on!

2011-01-18T18:09:00.006+01:00

Jag bara älskar leopardmönstrat. Det är något med färgerna tror jag, lejongult och brunsvart. Och så det är ett lite roligt mönster som piggar upp och bryter av. Men det bär också på en hel del konotationer och därför får det inte missbrukas. Max ett plagg, annars blir det för mycket Hollywoodfru eller pantertant. Den här blusen är min nya favorit, den känns både kaxig och söt.

Sjaldar

2011-01-12T17:18:00.000+01:00

Hela dagen har det snöat små äckelblöta, mjuka flingor. Jag hade bråttom till jobbet i morse och upptäckte för sent att en mössa hade suttit fint. Som tur är har jag min tubsjal från Indiska. Snart ska jag ge mig på att sticka en åt både mig själv och sambon. Istället för matchande träningsoveraller...

Tillbaka till arbetarklassen

2011-01-10T17:18:00.000+01:00

Det var första dagen på nya jobbet i dag. Från åtta till halv fem har jag skolats in som tv-reporter på TV4 Västerås. En hel dag med nya namn på kollegor och programvaror, nya koder och genomgång av kamera och redigering. Kaffeautomaten är i alla fall lika dan som på mitt förra jobb.

Första dagen på något nytt är alltid en spännande klädmässig händelse. Vad ska man ha på sig och vilket första intryck vill man ge sina nya kollegor? Jag gick på det bekväma kortet (ska bli spännande att höra med kollegorna om ett halvår vad det hade för första intryck av mig). Svart tröja med lös passform, stentvättade stuprörs jeans och skinnstövlar. Rätt ofixad - lite makeup och utsläppt, lockigt hår. Förr la jag alltid ribban högt redan från början. Blev känd för att alltid vara så välklädd och vardagssnygg. Sen när jag inte orkade fixa mig så himla noga längre, så där en sex månader senare, då kändes det ju som jag hade förfallit. Numera har jag anamat någon slags bekväm vardagslook som hottas upp med lite accessoarer. Iögonfallande örhängen. Ett rött läppstift. Färgstarkt nagellack. I slutänden är jag ju trots allt reporter och det kräver ju sina kläder. Att konka runt på en bandspelare i kortkort och högklackat eller filma snökaos med en fantastisk håruppsättning är ju ingen höjdare.

Västerbottenpaj och paddling

2011-01-09T19:55:00.000+01:00

I dag var det nästan vår. Slask och sol. Efter sen frukost gick vi ner på stan
och åt västerbottenpaj. Stället vi käkade på hade snyggt mönster på sina brickor och väggar.
På eftermiddagen, när solen började gå ner och våren var borta, så drog vi till kanothuset och jag paddlade en kvart i paddelmaskin. Förra söndagen orkade jag knappt två minuter eftersom jag var så ovan och svag i axlarna. Men hela veckan har jag styrketränat med fokus på just axlarna, så idag gick det avsevärt bättre.

Virkning, sport och bakning

2011-01-06T23:58:00.000+01:00

Snöstorm ute i dag. Jaha...Planerna på att åka längdskidor kändes rätt körda. Det ska helst vara sol och vindstilla om jag ska ut och åka. Jag är absolut ingen i ur- och skurmotionär. Så det blev en förmiddag inomhus istället, med virkning, Tour de ski och kaffe.

Är inne på sluttampen av virkningen. Det blir en trekantig sjal, grålila med volangkant. Det var väldigt länge sen jag virkade, men gillar det mer än stickning faktiskt. Ser fram emot att få den klar så jag kan ha den på mig tillsammans med en fin brosch.

Dagen avslutades med brödbakning. Just nu ringde äggklockan faktiskt. 00:07 - två råglimpor är klara. Just nu bakar jag mig runt i jakten på bästa vardagsbrödet. Inget avanserat surdegsbröd (får se om jag ger mig på det i år), utan ett bra och gott bröd som man kan baka ihop utan krusiduller. Vi får se om kvällens bröd är det rätta...

Jag saknar min bästa vän

2011-01-06T23:04:00.000+01:00

Det är klurigt det där med att ge bort eller få kläder i present. Ofta blir det bara såååå fel. Oskyldiga och kanske omedvetna önskningar över hur mottagaren borde se ut vävs in i presenten och får mottagaren att funder över hur väl givaren egentligen känner en.

Men den här fina t-shirten blev jag väldigt glad över. Den fick jag i somras, i födelsedagspresent av min bästa vän. Hon känner mig å andra sidan väldigt väl och dessutom är jag inte överdrivet kinkig. Jag tycker det är extra kul att få ha på mig något som jag fått av nån jag tycker mycket om.

Mera rött

2008-07-13T11:40:00.001+02:00

Den här snygga väskan från Beyond Retro fick jag av min vän Johanna i tidig 25-års present igår. Röd, vintage och omsorgsfullt utvald - bästa underlaget för att verkligen tycka om något! Jag älskar att få accessoarer och kläder i present, att få klä mig i gåvor. Då bär jag saker med stolthet. Sådana kläder eller accessoarer blir oftast mina absoluta favoriter. Det är fint att rota fram ett läppstift ur väskan och påminnas om Johanna.

Tankar från en textillärare

2008-07-11T07:48:00.000+02:00

- De som hävdar att slöjden inte är ett viktigt ämne har inte fått uppleva vad det egentligen innebär. Alla ämnen behövs, även slöjden. Ingen blir en hel människa av att bara behärska matte och svenska.

Gunilla Edekrans är min mamma och har jobbat som textillärare i 27 år. Hon lärde mig och min syster att det heter textilslöjd för "inte sitter man och syr bara". Hon hävdar att slöjden är ett av skolans viktigaste ämnen.

Varför är slöjd viktigt?

- Det ger eleverna möjligheter att få använda och utveckla sin kreativa förmåga, samt att lära sig lösa problem. Alltså, att lösa de problem eller val som dyker upp längs arbetets gång. En annan av slöjdens viktigaste uppgifter är att lära barnen tillverkningsprocessen av våra kläder och saker runt omkring oss.

Varför ska vi veta vart saker kommer ifrån?

- Om vi inte vet vart saker kommer ifrån kan vi inte resonera om någonting. Sen är det viktigt att veta hur saker blir till, annars finns det ingen respekt för det vi köper. Det vore fruktansvärt om vi tappar respekten för tillverkning och hantverk och tror att det bara är att knäppa med fingret för att få fram saker. Förhoppningsvis får eleverna med sig en annan respekt när de får prova på att tillverka något själv. När de förstår arbetsgången bakom allt.

Har folk respekt för klädernas egentilga värde?
- Nej, men det tror jag är för att de flesta faktiskt inte vet hur klädertillverkningen ser ut. Förhoppningsvis kan slöjden lära eleverna det. Slöjden har alltid varit ett miljöämne, men i och med den allmänna debatten om miljön har slöjden fått en ännu viktigare plats för att sprida kunskaper om våra material och hur vi tillverark dem. En av de största miljöbovarna är ju just tillverkningen av kläder och textilier.

Är det miljövänligare att sy sina kläder själv?
- Nej, inte alltid. Det beror ju på vilket sorts tyg du använder, men nu börjar det ju komma mer och mer ekotyger.

Är det många elever som vill sy egna kläder?
- Ja, det är det. Både tjejer och killar gör något klädesplagg under de år de har slöjd.

Varför vill många sy sina egna kläder?
- Jag upplever att det är för att de gillar att få göra något som ingen annan har. Något som passar ens egna mått och inte "normen". Att sy sina egna kläder ger också eleverna en känsla av att de kan åstadkomma saker själva, att man klarar något. En sådan känsla är det inte alla som har idag, tyvärr.

En schysst prick

2008-07-10T12:58:00.000+02:00

- Jag köpte den här klänningen på Erikshjälpen, här i Söderhamn, för att den hade så schyssta prickar, säger Hanna Wikman.

Hon är sommarvikarie på Söderhamns Kuriren och skriver annars också. Skönlitterärt till exempel.

Hur då schyssta prickar?
- Nämen, jag gillar att den var småprickig. Sen gillar jag modellen på klänningen. Den ser ut som i filmen Ådalen 31, lite som om jag ska gå på dans i folkets park.

Skärpet som Hanna har runt midjan hittade hon på en gata i Paris.
- Efter en marknad lämnades en massa saker kvar som försäljarna inte orkare ta med sig. Jag hittade det här skärpet, ett annat i mörkrosa mocka, en scarf med hästar som jag gav till min syster, en dvd med påven och...vänta!
Hon springer in i sovrummet och kommer tillbaka med ett par svarta skridskor som hon stolt visar upp.
- De var i rätt storlek också! Sen hittade jag den här boken, om Alladin. Den går att veckla ut och jag tänkte att jag skulle läsa den för att öva på min franska.
Gatushopping i dubbel bemärkelse med andra ord.

Text & foto: Audrey Erath

My red suede shoes

2008-07-06T20:23:00.001+02:00

Jag stötte på Jonas Walla, fotograf från Söderala men bosatt i Stockholm numera. Jonas hade kaxiga skor som man inte kunde undvika att lägga märke till så jag bad att få föreviga dem med honom.
- Jag köpte dem till ett bröllop där man skulle ha något rött på sig. Hittade de här på Scorette i Västermalmsgallerian.

Jonas och jag festade på grymma klubben Pop vs Soul i Söderhamn i går kväll/natt och modegraden var skyhög för en småstad som bara har Lindex, Kappahl och JC i princip. En snubbe hade snygga vita hängslen till sina svarta, ankelkorta Cheap Mondayjeans och Emil i Lönneberga-tröja som han köpt på Beyond Retro i Stockholm.
- Och kolla här, utbrast han och visade en brun fläck på insidan av det ena hängslet. Jag fick en blodfläck med på köpet!

Text & foto: Audrey Erath

Kläder med topografi

2008-06-09T22:19:00.000+02:00

Det var när Karin Holmberg jobbade på Skansen som hon stiftade bekantskap med folkdräkter. Tillsammans med tryggheten i broderiet är hennes examensprojekt mer svenskt än Filippa K.

Mamma, mormor, farmor och så Karin. Alla har de hållit på med textilier och hantverk. Så det är inte så konstigt att Karin Holmberg nu tagit examen från den treåriga textila hantverksutbildningen på Handarbetets Vänner. Examensprojektet blev en uppvisning av det svenskaste mode vi har - folkdräkten. Men i en ny tappning.
- Jag ville föra ihop gammalt med nytt, förklarar hon tankarna bakom slutprojektet.
Bland flera plagg har en röd, enkel munkjacka förvandlats till en folkdräkt för nutidsmänniskan med hjälp av påsömm och Karins tålamod. Men framförallt Karins fallenhet.
- Att brodera är en trygghet för mig, jag har hållit på med det sedan jag var liten, berättar hon. Under första året av utbildningen broderade vi så mycket att jag tröttnade på det ett tag. Men inför slutprojektet kände jag att jag ville använda en teknik som jag visste skulle ge ett bra resultat, som jag litar på.

T-shirten har broderats med svartstick som förr dekorerade spanska och engelska hovdräkter. Chockrosa Järvsösöm slingrar sig upp för tightsens svarta ben och en Delsboblomma pryder de gröna trosornas bakdel. Det är som att se Zorn dansar armkrok med en liten tjej från Shibuya-kvarteren i Tokyo. Tradition och nutid i ett. Kläderna skapar igenkännelse i båda tidszonerna. Folkdräktens grälla färger och mönster på nutida rustningar. Svensk tradition blandat med svensk innovation. Supersvenskt med andra ord. Svenskare än blek minimalism.

Trots att projektet varit ett tidskrävande arbete skulle Karin gärna utveckla idén med de moderna folkdräkterna. Kanske där Tensta har sin munkjacka och Grums sin. Oavsett om vi kommer få se kidsen, klädda i ghettodräkt framöver, så ska Karin nu kliva ut i en verklighet där handarbete är svårt att livnära sig på.
- Trots det måste jag. I alla fall prova om det går, säger hon beslutsamt. Fungerar det inte som jobb så får det stanna till att vara en hobby. Jag kan bara inte inte hålla på med handarbete. Det är min drivkraft, mitt sätt att uttrycka mig, bland det viktigaste i livet.

FOTO: Magda Chudzik

Den röda klänningen

2008-06-02T10:08:00.000+02:00

Klänningen får mig att hejda henne i trappan

Ren impuls, intrycket är direkt

Den är knäkort och fruktigt röd

Den klär det rödlätta håret

Hon förklarar att det är en sorts revolt

Att mamma alltid sa att rött inte är nått för henne

Hon strålar och det måste jag säga

Vi pratar vidare om våra jobb

Och byter kort, vi måste ta en lunch

Den röda klänningen nätverkar

Fiskelycka

2008-05-19T20:46:00.000+02:00

I morgon startar ett samarbete mellan Moderna Museet och Rookies, där nyetablerade designers får tillfälle att marknadsföra sig. Lisa Axelsson är en av tio designers vars accessoarer kommer att säljas i museishopen.

På Metargatan 11 har fiskesäsongen startat. Lisa Axelssons studio har stylats om i somrigt vitt, med en fiskebod som omklädningsrum. Delar av märket Reverys vår- och sommarkollektion Hook and Sinker hänger galgade och dinglar i vitt, svart, klarblått och marint. På fronten av en limiterad upplaga t-shirts simmar en fisk, illustrerad av Annelie Carlström.
- Rent personligt har jag en skräck för fiskar, berättar Lisa när jag frågar om inspirationen till kollektionen. Men det måste finnas känslor när jag gör något så därför passar fiskar bra.
Ok, äter du fisk?
- Nej, inte ens det! Men jag tycker fiskar är fina att titta på, men inte i vattnet, när man badar och så.

Kläderna i dam- och herrkollektionen består av ekologisk bomull, hampa och vildsiden. Lisa köper tygerna från Estland och Tyskland där de vävs, bomullen odlas i Pakistan.
- Tidigare kollektioner har sytts upp av gamla dukar och gardiner eftersom det var svårt att hitta ekologiska material. Det har tagit tid att hitta leverantörer som till exempel använder en sluten färgprocess. Många tyger är inte speciellt miljövänliga när det sedan kommer till färgningen, förklarar Lisa.

Att använda ekologiska tyger innebär en viss färgskala och ett begränsat mönsterval. Därför jobbar Lisa mycket med skärningar och detaljer.
- Jag ser inte det som en kompromiss utan som en utmaning, förklarar hon. Men just utbudet av färger och mönster tror jag är en anledning till att det fortfarande är få designers som väljer ekologiska tyger. Priset på tyget är en annan orsak. Ofta innebär det att kläderna i slutänden blir dyrare att sälja än om de till exempel skulle var sydda i polyester. Men det går lite hand i hand med min syn på konsumtion, att man köper några dyrare plagg, några gånger om året. Det blir billigare i längden.

Revery kan köpas i studion på Metargatan 11, på Plezuro och Öös. På lördag är det invigning mellan 11.00-23.00, med mingel, shopping och hemlig efterfest. Fram till den 31 augusti kommer även accessoarer från Drottningen av Saba, Manjou, Maria Sköldin, Patouf, Piecemeal, Sabina Hagbo, SoloUniko, Siska och van Deurs att säljas i Moderna Museets shop.

Vita "gälärmade" tröjor med fisk på bröstet, tryckt i svart och glow-in-the-dark-effekt. Väskorna och plånboken kommer säljas i Moderna Museets shop.

Vända på steken

2008-05-15T14:35:00.000+02:00

Det kryllar av artiklar om ekologiskt mode. Men Annika Axelsson, en av klädmärket Dem Collectives grundare, är trött på att ses som alternativ. Istället tycker hon att kläder som inte uppfyller etiska krav ska märkas ut för att göra eko till rådande norm.

– Det borde vara en självklarhet att det inte ska vara kemikalier i kläder, anser Annika Axelsson. Designers borde inte behöva ta ställning till om man ska använda ekologiska material. Det borde vara det enda alternativet.

Dem Collectives kläder tillverkas av ekologiskt odlad bomull och produceras i egna fabriker på Sri Lanka. Större delen av året vistas Annika Axelsson där och arbetar tillsammans med sina Sri Lankesiska medarbetare. Arbetarna får en lön som de kan leva på och facklig verksamhet är tillåten. Flera klädföretag satsar på ekologisk bomull och human produktion, men majoriteten av de kläder som hänger i butikerna är allt annat än etiska. Annika Axelsson är trött på att ses som en positiv utstickare i branschen.
– Det stör mig att det står att ekologisk mjölk är ekologisk. Det borde vara norm! Sätt en döskalle på de varor som inte är ekologiska! Jag tror inte på pekpinnar, men konsumenter behöver hjälp och guidning. Folk vet helt enkelt inte hur produktionen ser ut och ställer därför inga krav på förändring. Samma konsumentvägledning som vid köp av ett kylskåp som inte spyr ut freoner, borde även gälla kläder.

Niklas Egels Zandén, doktorand på Centre for business in society vid Handelshögskolan i Göteborg, har forskat om företags etiska arbete och tycker tanken att märka ut varor som är oetiska är intressant.
– Det handlar om att ändra normen och omdefiniera det som idag ses som alternativt. Istället för att märka ut de goda och låta rötäggen härja obemärkt, ska de märkas ut. Inte förbjudas, men uppmärksammas, menar Niklas Egels Zandén.

Men han har svårt att se hur idén skulle omsättas i praktiken.
– Staten skulle i så fall ha ett övergripande ansvar för att säkerställa märkningen, som Konsumentverket gör med livsmedel. Men svenska staten har varit passiv i frågor kring etik i klädbranschen.

Konsumentorganisationen Sveriges Konsumenter ser idén som ogenomförbar.
– Det skulle bara leda till en flora av olika märkningar och skapa förvirring. Det är bättre att visa vad man står för, anser Louise Ekström, kommunikationsansvarig.

På organisationen Rättvisemärkt, med egen produktmärkning som bidrar till förbättrade villkor för arbetare och odlare i utvecklingsländer, tror man inte heller på att märka ut varor som inte uppfyller etiska krav.
– Det skulle innebära att en massa företags varor skulle märkas ut, som ändå kommit en bit på vägen i sitt etiska arbete. Vi tror mer på att märka ut positiva val för konsumenten, säger Daniel Sommerstein, projektledare och presskontakt.

Riksdagsledamoten Christina Axelsson (s) stod bakom en motion förra året om vikten av information till konsumenter om etisk märkning. Även hon tror att en märkning av oetiska varor skulle leda till en uppsjö av märkningar.
– Visst behöver konsumenter vägledning i sina köp. Men vi kan inte märka ut varor som är sämst, det blir konstigt att bestämma vilka kriterier som ska uppfyllas för att vara sämst.

En manshatt till en spinkig flickkropp

2008-05-07T22:17:00.000+02:00

I skymningen börjar jag läsa den franska författarinnan Marguerite Duras självbiografiska kärleksroman och bästsäljare Älskaren. Medan Duras i bokens början målar upp kulisserna, (Mekongfloden, Saigon, den franska flickskolan, barndomen i kolonin) fastnar min uppmärksamhet vid beskrivningen av den unga Duras klädsel. Jag har valt ut ett stycke som jag tycker innehåller intressanta tankar kring vad ett plagg är laddat med och vad det kan göra för att ändra hela ens samhällsbestämda väsen.

"Det oerhörda den här dagen är att flickan har en manshatt på huvudet. En mjuk, gammelrosa filhatt med platta brätten och ett brett svart band. Den avgörande tvetydigheten hos bilden ligger i denna hatt. På vad för sätt den hade kommit i min ägo har jag glömt. Jag vet inte vem som skulle ha kunnat gett mig den. Jag tror att det är min mor som har köpt den åt mig och på min begäran. Hur förklara detta inköp? Ingen kvinna, ingen ung flicka hade någonsin på sig en manshatt i den här kolonin, vid den här tiden. Ingen infödingskvinna heller. Så här måste det ha gått till; Jag kan ha provat hatten, bara så där på skoj, och betraktat mig i butiksägarens spegel och sett. I denna hatt blev formernas kantiga magerhet, denna barnsliga ofullkomlighet, till något annat. Den upphörde att vara en brutal och ödesbestämd naturens ordning. Tvärt om, den blev ett val. Ett andens val som motsade naturen. Plötsligt var den avsiktlig. Plötsligt ser jag mig som en annan. Som man skulle kunna se någon annan utifrån, ställd till allas förfogande, till alla blickars förfogande, inlemmad i städernas kretslopp, vägarnas, begärets. Jag tar hatten, jag lämnar den inte ifrån mig mer, den är min. Denna hatt, som ensam präglar hela min gestalt, jag släpper den inte."

Det är spännande det där med vilka föreställningar vissa plagg är laddade med och vad de gör med bärarens väsen. Byxor på Marlene Dietrich. Saraong på Beckham. Ett expriment med föreställningarna om genus i plagg. Men också med former. En vuxen manshatt till en spinkig barnkropp. Kortkort till ett par väl tilltagna lår. Djup V-ringning på ett hårigt bröst. Vad får man ha? Vart går gränsen? Vad är priset man får betala för att man ger fingret åt gränser?

Mitt ex hade en sjal på sig när han stod i en krogkö i en mindre svensk stad som vi bodde i förut. Killen bakom honom störde sig på den där sjalen. Något feminint på en man, något sofistikerat i en arbetarstad. Så han tog ett hårt tag i sjalen för att förhöra sig om det var någon arbetarkuk i mitt ex. Den där historien både roar och förfärar mig. Roar för att en sjal kan reta så oerhört. Förfärad för att den faktiskt gör det.

Skepp Ohoj!

2008-04-22T19:46:00.001+02:00

Om lite mer än en månad tar de studenten från skilda gymnasieskolor och utbildningar. Men vännerna Madeleine Lithvall och Sophie Landquist såg ändå till att göra det obligatoriska projektarbetet ihop - en modevisning och en vårkollektion med en bris från hamnen.

Allting började i Kungsträdgården, på en bänk som idag är upptagen. Där bestämde sig vännerna för att göra en vårkollektion och en modevisning av projektarbetet. Sophie Landquist har råddat med praktiska detaljer och marknadsföring, medan Madeleine Lithvall sytt upp kläderna. Men tillsammans har de skissat fram kollektionen som de visade upp i början av april. Duon Lithvall Landquist slår sig ner på en ledig bänk under de rosablommande träden.

- Vi bestämde oss för att strunta i vad som skulle bli "inne" i vår, utan istället utgå från oss själva bara, förklarar Madeleine.

Eftersom båda tjejerna seglar så var det marina temat bara ett vågskvalp bort. Men de ville göra något annorlunda med ett tema som ständigt går i repris. Ankare var bannlysta. Sophie kom med idén att utgå från signalflaggor och det syns.

- Kollektionen består av enkla plagg, men med en tvist, säger Sophie.

- När jag såg visningen så tänkte jag på en sorts lekfullare Filippa K, berättar jag. Alltså, enkla, rena plagg, men med ett tema som vågar synas utan att bli parodi.

- Ja, vi tänkte på märken som Whyred och Filippa K, märken som vi gillar, säger Madeleine. Men de kan vara rätt tråkigt enkla och vi ville göra en kollektion med lite mer twist.

- Vi la ner mycket mera tid på det här än vad skolan krävde, säger Madeleine. Ibland var det så mycket att det kändes som att vi inte skulle fixa det.

Men de gjorde de och modevisningen hölls på ett fullsatt Lava. Catwalken kantades av hissade segel och modellerna poserade med trossar och rep. Kollektionen går nu att köpa på Tjallamalla i Stockholm.

Foto: Audrey Erath

Bra kan bli bättre - ny rapport från Rena Kläder

2008-03-31T17:27:00.000+02:00

Nätverket Rena Kläder granskar och arbetar för

att förbättra arbetsvillkoren i klädindustrin. Igår

släppte de rapporten Blir det bättre? Ja, säger

både klädföretag, forskare och fabrikskontrollerna.

Men förbättringen omfattar främst synliga åtgärder.

Niklas Egels-Zandén, doktorand på Centre for business in society vid Handelshögskolan i Göteborg, har intervjuats i rapporten "Blir det bättre?". Han har bland annat gjort studier om vilket ansvar svenska klädföretag egentligen har för sina produkters tillverkning och hur det ansvaret definieras.
- Juridiskt sätt har svenska klädföretag inget ansvar för sina leverantörers verksamhet.

Varför tar ändå vissa klädföretag ansvar för hur tillverkningen sker?
- Många har utsatts för tryck från externa aktörer, som ideela organisationer och fackföreningar, till att ta ett ökat ansvar. Men sen finns det ju även företag som redan från början väljer att profilera sig genom att ta ett ökat ansvar för tillverkningen.

Tar svenska klädföretag ansvar?
- Det beror på vilka företag vi talar om. Många av de som vi ofta pekar ut som de stora bovarna, som H&M, Lindex, KappAhl och Indiska, de har ju i alla fall försökt göra något. Sen finns det ett stort antal mindre företag som inte alls har samma aktivitet. Så de vi riktar allt ljus på kanske ändå är de som gör mest. H&M har ju ett 60-tal personer anställda som jobbar med de här frågorna så det visar ju på ett engagemang.

Idag ser många företag ett moraliskt ansvar som en självklarhet, som en del i företagets image. Men hur långt i produktionskedjan det här ansvar sträcker sig är mindre definierat. Är det i första ledet, hos huvudleverantören, eller sträcker det sig längre, till underleverantörer och ut på bomullsfälten?

- Om man säger att produkten man säljer är tillverkad under etiska villkor, så måste det ju inkludera hela kedjan, från start till slut. Sen i praktiken kan det vara krångligt. Jag tror att det är ett tag tillls vi är där. Man får ta det i steg, börja med första leverantören, för att sedan gå vidare till andra och tredje.

Har textilarbetares situation förbättras?
- Ja, generellt sätt skulle jag säga att det har det. Men det har inte blivit så bra som företagens uppförandekoder ger sken av att det har blivit.

- Det finns en stark tradition av att inte följa lagstiftning överhuvudtaget i vissa länder där tillverkningen sker. Sen finns det nog en uppfattning hos fabrikernas ledning att priset skulle gå upp om de följde koderna full ut. Och att de då skulle få svårare att leverera den kvaliten företaget vill ha i rätt tid. Så det är nog en blandning av både oförståelse för varför man ska följa lagstiftningen och koderna och rent krast en ekonomisk kalkyl kring att kostnader kommer gå upp om man efterlever kraven.

Genom kontroller ser företagen till att fabrikerna efterlever uppförandekoderna. Ofta görs det av företaget självt, men ibland av externa kontrollanter. Och ibland som en kombination av båda. Det finns olika typer av externa kontrollanter, allt från företag, fackföreningar till ideela organisationer.

Är kontroller ett bra sätt för att förbättra arbetsvillkoren i fabrikerna?
- Till viss del, men det kan bara förbättra synliga saker. Man måste hitta alternativa sätt att gå vidare. En del försöker att jobba allt mer med de anställda och få med dem som en kraft i kontrollerna. Till exempel att få dem att återrapportera till kontrollanterna efter att de varit där, och på så sätt skapa relationer med de anställda på fabrikerna.

En annat sätt är att få till en mer facklig aktivitet bland de anställda, så att de själva kan driva sina frågor på plats.

Vilken roll har vi konsumenter i det hela?
- Vi har givetvis en väldigt viktig roll. Företagen har inget lagligt ansvar, men vi kan få dem att ta ett ansvar. Många förändringar görs eftersom företagen vill undvika skandaler och att skada sitt varumärke.

Hur kan vi påverka?
- Det kan vara så enkelt som att bara fråga i butikerna hur t-shirten du precis ska köpa har tillverkats. Att bli en, inte en jobbig, men frågvis konsument. Det kan göra mycket.

Naturliga former

2008-03-25T13:26:00.000+01:00

Under Sthlm Fashion Week i januari visade tolv modestudenter från Beckmans varsin kollektion på temat stickat. Nu står några av kreationerna utställda på Kulturhusets Galleri K1 fram till 4 april. Maryam Avalinejads klänning sticker ut, där bakom monterglaset och på catwalken. Både färg och formmässigt. Men medan mina tankar färdas till 1700-talets hovklänningar och Mah-Jong-mönster, kommer istället inspirationen från oväntat håll.

-Min kollektionen heter Atomic Structures, berättar Maryam över telefon. Jag inspirerades av just atomiska former.
Som molekyler eller?
- Ja, precis. Jag pluggade natur innan, så jag hämtar mycket inspiration från kemin och biologin. För den här kollektionen tänkte jag mig en växtlighet som bara ökar och ökar.

En stickad kollektion är ett ständigt moment för Beckmans modelever i årskurs 2. Att skapa med garn var en ny bekantskap för Maryam som annars helst jobbar med vävda tyger för att få struktur.
- Vi började med kollektionen i december och fick fem dagar på oss till att sticka upp kläderna på maskin, berättar hon. Det kanske gjorde att jag fick en lite stressad relation till materialet. Men man ska aldrig säga aldrig. Det kan nog hända att jag använder mig av stickat igen.

När jag ringer är Maryam hemma i Gävle och vilar upp sig i påskens kölvatten. Snart bär det av till USA med de andra eleverna i årskurs 2. På House of Sweden i Washington ska ett annat projekt, filmkostymer, ställas ut. Efter det väntar tre veckors praktik, för Maryams del på H&M.

Foto: Joel Rhodin

Socker up!

2008-03-03T05:29:00.000+01:00

På 1500-talet var det viktigt och modernt för män att visa ben. För att göra det på trendigaste viset styschlade man ut benen i fantastiska benklädnader, färggrant stickade sockor och broderade silkesstrumpor. Till det bar man knäbyxor och voila - Gustav Vasa-style!

Nu har synliga strumpor letat sig tillbaka på mansbenen. Dock hänger inte knäbyxorna med. Istället är det lågskor och korta byxor som får strumporna att synas. Och då gäller färg och mönster precis som på 1500-talet. Överst är några exempel från American Apperal. Nedan är det golfrutor från H&M, rosa och smalrandiga från Wolsey och grön- och svart randiga från junkyard.se

Som sanden i timglaset

2008-02-25T20:05:00.000+01:00

Timglasen regerade röda mattan på 80 Oscarsgalan. Det var ovanligt hög sexappeal på alla i år tycker jag. Javier Bardem var självklart hetast, i snygg Rusell Crowe-frilla. Och Marion Cortillard, som kammade hem statyetten för bästa kvinnliga huvudroll, var som en ljuvlig körsbärsblomma i klänning från Gaultier. Elin Kling, som satt och kommenterade klänningarna live hemma i Sverige, tyckte att den mest liknade fiskfjäll. Svanar och fiskar, stilpoliserna verkar sjukligt rädda för fabliska teman på mattan. Annars var Amy Adams ett riktigt bombnedslag i mörkgrönt fodral med timglasformen och sitt röda hår. En modern Rita Hayworth. Tilda Swintons androgyna look var nästan färgstarkast trots sminklöst ansikte som vanligt. Eldrött hår och skrikande gröna ögon. Men klänningen såg mest ut som en sopsäck i finare material som Tilda klippt till själv. Men värst var nog Jessica Alba som bar ett fågelbo eller nått på bysten. Dock hade hon en gudomlig håruppsättning. Cate Blanchette hade bättre pli på klänning för gravid mage. En djupt lila klänning med dekorerad halterneck var som magnifik på henne. Annars var mattans coolaste Diablo Cody som gjorde en Isadora Duncan, med svepande, lös leopardmönstrad klänning med slits som visade ben. Till det bar hon kaxigt upp Louise Brooks-frisyren och en schysst stor tatuering på ena armen. Vinnarstil säger jag!

Svanmärkta kläder

2008-02-20T21:47:00.000+01:00

Läste en så dråplig artikel i dagens DN om en svan som lyckades ta sig in till Biblioteksgatan och in i butiken Sand. Omtöcknad och med blodig näbb efter ett hopp från ett hustak. Stackarn! Men han blev omhändertagen efteråt, så historien slutar väl:

"Av okänd anledning störtdök en svan från ett hustak ned på Biblioteksgatan vid lunchtid.
- Svanen klarade inte av att hålla emot fallet med benen utan dunsade i marken, berättar ett biträde på klädbutiken Sand som blev vittne till det vanskliga svanhoppet.
Omtöcknad och med blodig näbb vinglade svanen in på Sand för att återhämta sig. På ostadiga plattfötter traskade han snabbt ut ur klädbutiken."

Kanske var han jagad av sångerskan Björk som var på jakt efter en ny svanklänning att ha till söndagens Oscarsgala. Kanske inte.

Är du modeintresserad använder du mer än plånboken

2008-02-19T21:42:00.000+01:00

Jag börjar morgonen med en kopp kaffe på Centralstationen. Under tiden läser jag SvD Kultur, nr 6. Artikeln Modefesten vill aldrig ta slut av Karin Ström fattar mitt intresse. Den handlar om att nya behov, tekniker och attityder har luckrat upp modeåret och gjort säsongerna överflödiga. Karin Ström menar att den modeintresserade numera måste besöka butiker varje vecka för att ha koll på modet, eftersom nya plagg ständigt tillkommer. Må så vara, men det handlar ju främst om att ha koll på konsumtionsutbudet. Du måste inte knata runt stan varje vecka för att ha koll och för att besitta ett intresse för mode. Internet och tidningar ger dig en god överblick. Radio och TV börjar arta sig så sakteligen. Men annars är det bästa sättet att bara studera samhället - beakta människor på stan, TV-program, filmer, lyssna på musik, besöka utställningar. Allt lever i en symbios, så genom att studera ett hörn har du en god koll på resten.

Och ibland undrar jag: måste vi modeintresserade ha en sån ständig koll? På allt? Den musikintresserade har oftast sitt fokus på en speciell scen, den konstintresserad på några stilar. Men den modeintresserade förväntas generellt ha en övergripande koll för att kallas modeintresserad. Kanske har det blivit så för att den modeintresserade blivit så synonym med modebloggaren? Själva sinnebilden av den modeintresserade som ständigt rapporterar och måste ha koll på allt nytt. Men som enligt mig är en kamoflerad konsumtionsbloggare som bara bidrar till den ständiga hungern efter mer.

Jag tror på ett uppluckrat modeår. Butikerna vill givetvis att vi därmed ska besöka dem oftare och shoppa mer, men jag ser det från ett annat håll. Ett uppluckrat modeår gör det tröttsammare att försöka ha ständig koll på trender. Förhoppningsvis medför det till att vi alla vågar lita mer på vad vi själva gillar och vill ha. Att vi blir mer individuella och inte kopior av varandra. Kanske orkar vi inte shoppa hela tiden, eftersom det ständigt kommer nytt. Kanske blir ett uppluckrat modeår ett lugn i konsumtionshetsen. Det beror givetvis också på vilka övriga trender som gror i samhället. Andra kulturella intressen kan prioriteras framför att springa från butik till butik. Och fortsätter eko- och vintagetrenden få fäste, kan butikernas önskan om ständiga visiter nog få sig en känga. Medvetnare konsumenter kan göra att shopping och modeintresse inte blir en borsta-tänderna-syssla. Förhoppningsvis slutar vi rota bland rea-plaggen för att istället börja studera varandra i syfte att skaffa modekoll.

Minikjol vs. hijab. Förtryck eller frihet?

2008-02-18T23:41:00.000+01:00

"När jag stod där bland alla demonstranterna, flickorna i sina minikjolar och Farah Diba-frisyrer, pojkarna i kortärmade skjortor och med allvarliga ansikten, kände jag mig elektrifierad."

Så beskriver Shirin Ebadi, en av Irans första kvinnliga domare och mottagare av Nobels fredspris 2003, livet som student i Teheran, på 60-talet. Just nu läser jag hennes bok Iran awakening (Mitt Iran på svenska). Under läsningens spännande gång slås jag av hur kläderna spelar en central roll i att beskriva livet före och efter revolutionen som skedde 1979. Längst till vänster syns sångerskan Googoosh, en av Irans största megastars på 70-talet. I princip allt hon gjorde och bar kopierades inte bara av fansen utan av andra artister. Alla sprang till frisören för att klippa hennes pojkkorta frisyr har mina iranska vänner som var unga då berättat. Om inte så var det drottning Farah Dibas frisyr man ville ha. Minus kronjuvelerna då.

"Visserligen var det minikjolarnas tid, och de kvinnliga studenterna härmade den tidens modeorakel Twiggy och visade benen, precis som de eleganta kvinnorna nere i centrum. Men det gick aldrig längre än att vi apade efter den då rådande västerländska stilen."

Ebadi berättar om vardagen med vännerna, blandade grupper av tjejer och killar som studerade vid universitetet. Hur de brukade dricka kaffe på serveringarna, åka på utflykter och demonstrera mot orättvisor. Ebadi poängterar att de inte levde ett västerländskt liv i ordets bemärkelse. Man dejtade inte till exempel. För mig låter det mer som olika saker i samhället applicerats med olika toleransnivåer. Klädsel var 60-tal, sysslor i hemmet var 50-tal. Synen på studier för kvinnor var 60-tal, medan giftemål och relationer var 30-tal. Ur ett svenskt perspektiv. Vad är den västerländska stilen egentligen? Är min piercade näsa en indisk stil? Är harembyxor och tunikor en österländsk stil? För mig luckras sådant upp. Minikjolar må kanske skapats i Europa, men laddas med olika konnotationer i olika länder. Är sexig på olika villkor. Görs till symbol för sitt lands egen generation. Kombineras med rollen som den som står för städning och matlagning. Inget utesluter det andra. Men jag förstår vad Ebadi menar med västerländsk stil. Vad det innebär blir hela befolkningen i Iran varse om efter revolutionen.

"De traditionella fäderna, som ville att döttrarna skulle fortsätta att stöta örtkryddor i köket där hemma, såg minikjolarna som en symbol för västerlandets kulturella invasion, den perfekta ursäkten för att säga nej till döttrar som ville läsa vid universitet."

Strax efter revolutionen åker Ebadi och hennes man till USA. När de kommer tillbaka har mycket hänt.

"Uppenbarligen hade folk börjat visa sitt stöd för revolutionen också i klädseln. Männen hade inte längre kostym och slips utan vanliga bomullsbyxor och tunikor, många ostrukna och fläckiga. Till och med min näsa uppfattade en fläkt av förändringen. Den svaga doften av cologne eller parfym som hade svävat över korridorerna förut, framför allt på förmiddagarna, var borta."

"Det var tydligt att revolutionärerna hade börjat ägna sig åt verkligt viktiga frågor, som att bannlysa slipsen på statliga institutioner. De radikal mullorna hade länge föraktat teknokrater i västerländska kläder - de kallades fokoli efter franska ordet faux-col eller löskrage - och såg i slipsen en symbol för den västerländska ondskan, på samma sätt som doften av cologne signalerade kontrarevolutionära tendenser, och att åka i departementets bil till arbetet var ett tecken på klassprivilegium. I den nya atmosfären försökte alla se fattiga ut och den som gick klädd i smutsiga kläder visade att han sympatiserade med de förtryckta."

Det dröjer inte förän slöjan, hijab, blir lag för kvinnorna.

"För det mesta gick det till så att jag precis innan jag störatade ut genom dörren lät blicken svepa runt vardagsrummet eftersom jag kände att det var något jag hade glömt. Nycklar? Shoppinglista? En gång hann jag gå ett helt kvarter innan jag plötsligt märkte att alla stirrade - från vår gamla granne som var ute och promenerade stödd på sin käpp till barnen som lekte på yttertrapporna. Jag kunde inte begripa varför, jag kände mig lätt om hjärtat, firare än vanligt.
- Khanum Ebadi, ropade en av grannarna till sist, "ni har glömt er hijab".

Minikjol eller hijab. Det handlar inte om antingen eller. Det handlar om vad vi laddar plaggen med för betydelser. Frihet eller förtryck? Oavsett, så länge inte människan får välja själv är det förtryck. Även då turkiska tjejer tvingas ta av sig sin hijab utanför hemmet.

Velvet har gjort mig till en lyckligare människa

2008-02-09T22:37:00.000+01:00

Har varit en alldeles för flitig student och redaktör och bara jobbat, jobbat, jobbat. Och helt missat nya modeprogrammet Velvet på SVT! Min vän Alejandra som jobbar med programmet gav mig bakläxa, så igår kväll tittade jag på de två första programmen på SVT:s hemsida. Det jag såg var som att släcka törsten efter en mara. Totalt gudomligt! Jag hade nästan slutat hoppas på att mode skulle kunna presenteras på ett rättmätligt sätt.

Velvet presenterar mode på ett sätt som jag längtat efter.
- I programmet betraktas mode som en kommunikationsform, visserligen ofta materialiserat i en produkt, men desto viktigare som uttryck för en idé, förklarar Maria Ben Saad, en av Velvets redaktörer, i DN. I Sverige har vi av tradition betonat modets funktionsaspekt. Det har gjort att modejournalistiken ofta blivit konsumentupplysning. Det som inte har kunnat pressas in i funktionsbegreppet har betraktats som något irrationellt och presenterats som underhållning. Bäst och sämst på röda mattan, till exempel. Vi förespråkar i stället en journalistik där mode betraktas som en kulturell uttrycksform på modets egna villkor.

Jag träffade Maria Ben Saad för flera år sedan, på ett café, bara några nummer ifrån Beckmans där hon fortfarande undervisar. Det här var innan Ebba von Sydow och Sofi Fahrman. Innan Metro och City började rapportera om mode, innan blonda tonårstjejer började modeblogga om senaste inköpet i NY. Jag höll på att skriva en artikel om svensk modejournalistik och intervjuade en rad personer som kunde ha något vettigt att säga om saken. Maria och jag samtalade där och då om hur enkelspårig journalistiken i Sverige såg på och presenterade mode. Allt handlade om konsumtion, om rätt och fel, om senaste trenden. Mode beskrevs, och beskrivs fortfarande oförskämt lite som den kultur- och kommunikationsform det är. Därför är jag glad att Maria är med på ett hörn och gör Velvet, som vi båda saknade då.

Programmet har helt rätt fokus.
- Vi förhåller oss medvetet inte till dagstrender. Det är viktigt att samtiden finns med, men när vi träffar designer vill vi visa upp deras värld och deras arbetsprocess, säger Maria Ben Saad till DN.
Roland Hjort, designer för Whyred, sa i en artikel i senaste King att modebloggare i princip tror att visningarna handlar om vimmel, snittar och fotoblixtar. Att de inte fattar tankarna och slitet bakom en kollektion. Jag förstår honom. Man kan ju inte tro annat om man läser bloggarna och modejournalistiken som Aftonbladet med flera bedriver. Därför är det tacksamt att Velvet presenterar designerna, deras värld och arbetsprocess.

Jag uppskattar också Velvet för att de skippat en programledare i de här dagarnas uppsjö av mediala profilpersoner som ska tycka det ena och andra om mode. Allt knyts ändå så bra ihop rent grafiskt, tema- och ljudmässigt. Så jag är en lyckligare själ numera sedan Velvet kom in i mitt liv. Jag börjar åter tro att mode har en chans att beskrivas på ett rättvist sätt i Sverige på fler ställen än i SVT och SR någon gång i veckan.

Mamma var först!

2008-02-08T20:49:00.000+01:00

Kolla in finaste pagen som kommande Bondbruden Gemma Anderton har! Men min mammi var först och hade den redan på 70-talet. Appropå mammi, springer inte nästan alla brudar i Stockholm omkring på klubbarna med sånna där brillor (utan styrka) för att se så där fulsnyggt coola ut? Oavsett brillor stora som brickunderlägg - jag glädjs i alla fall åt att 70-talet kommer stort i vår och att byxbenen blir vida igen efter näsan två år av stuprör. Den höga midjan får dock gärna stanna kvar och samsas med low cut. Safari, Flower Power, Woodstock, Disco, San Fransisco -66, you name it! Sommaren blir en orgie i bruna trekantsbikinis, surfing och Fleetwood Mac.

Outfitsförnedring

2008-02-06T21:41:00.000+01:00

Igår partade jag i mitt eget rekommenderade recept: smaragdgrön tröja, guldsmycken och röda läppar och lackskor.

Lyckades spilla ut vitt vin över min väninnas nyköpte byxor. Finns det något värre än när man råkar smutsa ner någons outfit? Det känns så nedrigt av en, att man utsätter den andre för synbar förudmjukelse. Att ruinera personers ansträgning att fixa till en fin sminkning, håruppsättning eller matchande kläder. Och när man själv står där med rödvinsspill längs benen. Inget tar död på festhumöret som något sånt. All självsäkerhet och förväntan på kvällen bara rinner av en. Där står man utelämnad på dansgolvet i sina blöta paltor som skulle föreställa fashion och kan inte göra annat än att gå hem med en rom & cola över rumpan. Jag agerade ialla fall väninna och höll upp min kompis lår mot handfläkten på toaletten så att de blöta byxorna skulle torka.
Som tur var var det ju vittvinsfläckar och inget annat!

Gröna vågen

2008-02-03T19:31:00.000+01:00

Idag när jag gick förbi Filippa K-butiken på Grev Turegatan stannade jag upp i snömodden. Min blick smektes av smaragdgröna plagg genom skyltfönstret. Jag var tvungen att dra med mig min kompis Peter in för att titta närmare på den förföriska färgen. Smaragdgrönt är en iögonfallande, djärv och mäktig färg. Den passar så väl blondinen som brunetten och den rödhåriga. Mot vit hud eller chokladfärgad bränna. Bäst matchas färgen med ett par röda läppar och smycken i guld för att utsöndra den sexigt vampiga tatchen. Om rött byts ut mot rosa blir det ett lite mer spralligt och färgchockande intryck av det hela. Är man blickskygg, matchas grönt bättre med vitt, beiget och svart. Själv är jag helt förförd av Lanvins vackert böljande klänning från vårkollektionen som innehöll flera plagg i smaragdgrönt. Notera den sneda ringningen som är hetast på ringningsfronten och schysst om man vill visa hud samtidigt som det inte blir för mycket. Även svenska märket Stylein har en riktigt glamorös axelbandslös blåsa i smaragdfärgen. Tankarna dras till konstnärinnan Tamara de Lempickas mjukt kubistiska tavla Young girl with gloves från 1929. Kan det vara så att ekotrenden givit eko även i färgskalan?

Klotter och korsstygn - same shit

2008-01-31T21:06:00.000+01:00

Klotter is the shit! Det är inte längre en tagg på en betongvägg eller en snuskig mening i blyerts på skoltoaletten. Konstnären Ulrika Erdes har korstygnsklottrat små figurer på närmare 100 av Skånetrafiks buss- och tågsäten. Och Telia kör med kändt telefonsklotter i sin senaste reklam. Orkar du inte ge dig ut i kylan och spraya av dig, gå in på Graffitti Playdo och klottra med andra klottriga människor. Och på siten Highlights hittar du den här snygga hooden. Lite korsstygn över den va? Cirkeln är sluten.

Allt vandrar inte ut i samhället direkt från catwalken

2008-01-26T22:18:00.000+01:00

Hela bloggen börjar med kritik. Men det säger ju också lite om jargongen i modevärlden. När kritiken svider så svider den. Ingen är så syrlig som folk i modebranschen.

Aftonbladet är varken en säker källa om man vill ha koll på mode eller speciellt analyserande i sitt skrivande. Det märks. I artikeln "Stil, enligt Galliano" skriver Nina Johansson att "förutom de något konstiga plaggen i kollektionen, så finns det mer bärvänliga plagg, om man bara tittar noga". En sådan meningen avslöjar verkligen de journalister som fattat mode och de som bara skriver om konsumtion. Om alla kollektioner skulle spatsera från podiet ut på gatan så skulle hela grejen med mode falla. Som jag ser det är mode en uttrycksform, precis som vilken annan konstart som helst. En uttrycksform för så väl människan i vardagen som för modeskaparen. Vem går till en Paul McCarthy-utställning och tänker; "Jaha, är det onanerande tremeterstomtar i illgrön plats som man ska ha i vardagsrummet nu för tiden?". Vissa saker är enbart till för gallerierna och vissa plagg är enbart för catwalken. Det som är intressant är vad John Galliano vill säga med sin kollektionen. Män i bödelhuva och strypsnara, vad är tanken bakom det? Bara effektfullt eller ett inlägg i debatten om mansrollen?
Så - skit i att införskaffa illgröna plasttomtar eller bödelhuva. Allt är inte en uppmaning till kopiering!